mandar
Definition
Indicative
Present
Imperfect
Simple past
Future
Conditional
Past perfect
eu
mando
mandaba
mandei
mandarei
mandaría
mandara
ti
mandas
mandabas
mandaches
mandarás
mandarías
mandaras
el
manda
mandaba
mandou
mandará
mandaría
mandara
nós
mandamos
mandabamos
mandamos
mandaremos
mandariamos
mandaramos
vós
mandades
mandabades
mandastes
mandaredes
mandariades
mandarades
eles
mandan
mandaban
mandaron
mandarán
mandarían
mandaran
Subjunctive
Present
Imperfect
Future
eu
mande
mandase
mandar
ti
mandes
mandases
mandares
el
mande
mandase
mandar
nós
mandemos
mandásemos
mandarmos
vós
mandedes
mandásedes
mandardes
eles
manden
mandasen
mandaren
Imperative
Present
ti
manda
vós
mandade
Other forms
Personal infinitive
eu
mandar
ti
mandares
el
mandar
nós
mandarmos
vós
mandardes
eles
mandaren
Past participle
mandadomandadamandadosmandadas
Gerund
mandando